Puttes svampskola del 4

Hejsan, nu är det dags för den fjärde delen av min svampskola och det kommer att handla om riskor.

Det finns många olika riskor men jag plockar bara blodriska och skäggriska. Oftast hoppar jag över den sistnämnde, eftersom den måste förvällas innan den går att äta. Typiskt för en riska är att den börjar ”blöda” om man bryter av en bit. Det kommer omedelbart ut en mjölk som har olika färg, beroende på vilken sorts riska du har plockat. På så sätt är det väldigt enkelt att veta om du har plockat en riska eller inte. Smart 😉

Blodriska

Blodriskan, även kallad granblodriska, är en riktigt god matsvamp. Den har en vacker orangeröd hatt. Med tiden får den gröna zoner eller fläckar, extra tydligt efter en frostknäpp. Hatten blir ca 7-12 cm bred och är rundad med inböjd kant i början, men får senare en skållik mitt med välvd och nedåtböjd kant. Skivorna under hatten är orangeröda, täta och nedlöpande. Foten är även den orangeröd, ihålig och blir ca 5-8 cm hög. Blodriskan har en pepparstark smak, som mildras vid tillagning. Om man bryter av en bit av svampen kommer det ut en morotsfärgad saft, som senare blir vinröd. Äter man stora  mängder kan urinen bli ofarligt rödfärgad.  Svampen trivs, som namnet antyder, i granskog. Den växer ofta nära stigar och går att plocka mellan augusti-oktober.

Du kan förväxla blodriskan med tallblodriska eller mörk blodriska, men det gör absolut ingenting, då de båda är väldigt goda matsvampar. 😉

Skäggriska

Skäggriskan påminner mycket om blodriskan men har en luden hårig yta över hatten och skägg som hänger ner över hattkanten. Istället för morotsfärg, som hos blodriskan, utsöndrar skäggriskan en vit mjölk. Det är viktigt att förvälla svampen innan man äter den, alltså koka den i rikligt med vatten i 10 minuter och sedan hälla av det. Svampen trivs i blandskog och går att plocka mellan juli-oktober.

 

Puttes svampskola del 3

Hejsan!

Idag tänkte jag fortsätta med svampskolan och det kommer att handla om soppar. Här ser ni olika soppar.

Vad kännetecknar en sopp? Jo, en sopp har rör under hatten istället för åsar eller skivor, som jag tidigare har pratat om. Rören på äldre svampar tar man bort när man rensar dem, då de påminner lite om skumgummi och inte smakar speciellt gott. På unga svampar är rören så små och fasta, så man kan låta dem sitta kvar.

Det finns många goda soppar och jag tänkte berätta om några som jag brukar plocka. Det finns endast en sopp som är giftig och det är djävulssoppen. I Sverige hittar man den bara på Öland och Gotland. Den ser ut så här: OBS, ej min egen bild! Foto: Michael Krikorev

Jag tänkte börja med den sopp som de flesta har hört talas om och som är en riktig delikatess, karljohan (stensopp).

Den unga svampen har en fast och rundad hatt. Äldre svampar har en välvd, nästan platt hatt med mjukt och poröst kött. Hatten blir cirka 10-25 cm bred och skiftar i bruna nyanser, från ljust nötbrun till kastanjebrun eller svartbrun. I torrt väder är ytan glansig och i väta blir den klibbig. Rören under hatten är till en början fasta och blekvita men blir senare gula till gröngula och mjukare. Foten på små karljohanssvampar är ofta päronformade eller näst intill runda. På en äldre svamp kan foten bli 10-15 cm hög och 3-6 cm tjock. Den är vitgrå eller ljust brun med ett finmaskigt vitt ådernät på den smalare delen av foten.

Karljohanssvampen växer i barr-och lövskog i hela Skandinavien mellan augusti- september. Vissa år, s k karljohanår, uppträder den i mängder.  Soppen har fått sitt namn efter Karl XIV Johan, som lät odla den. Den är som sagt mycket god att äta och påminner om hasselnötter i smaken. Av de gula rören på äldre svampar kan man färga ullgarn vackert gult, det du! 😉

Du kan förväxla stensoppen med gallsoppen, som inte går att äta, men heller inte är giftig. Du märker om du råkat ta fel när du äter av den, den är nämligen mycket bitter i smaken. Andra svampar du kan förväxla stensoppen med är finluden stensopp, rödbrun stensopp och brunsopp, men alla är goda matsvampar, så det gör ingenting. 🙂

Nu kommer vi till den otroligt goda smörsoppen. 🙂

Smörsoppen eller smörsvampen, som den också kallas, har en kastanjebrun eller chokladbrun hatt och blir cirka 10 cm bred. I fuktigt väder är hatthuden klibbig och i torka är den glansig. Foten är vitgul och blir cirka 5-10 cm hög. Hos unga svampar täcker ett vitt hylle rören under hatten. När svampen blir äldre brister hyllet och kvar blir då en ring på foten som mörknar. Köttet är vitgult till smörgult. Rören under hatten är till en början gula men blir senare mer brungula. Svampen har en behaglig doft och är mild i smaken. Den är god att tillaga men går även att använda som råkost. Den trivs i barrskog, ofta nära tallar och gärna längs sandiga skogsstigar. Den går att plocka från juli-september.

Smörsoppen går att förväxla med grynsopp och lärksopp, båda matsvampar. Du kan även förväxla den med slemsopp som inte är en matsvamp, men heller inte giftig.

När du rensar den, ta då bort det slemmiga hattskinnet, hyllet som täcker rören och även rören på äldre svampar.

Jag brukar även plocka strävsopp, (även kallad björksopp), tegelröd björksopp och aspsopp, (som också kallas för apelsinsopp).  Dessa svampar är väldigt lika varandra och ganska svåra att skilja på. De har alla hattar som är bruna till orangebruna. Deras fötter är alla vita med små, sträva, mörkbruna eller svarta fjäll. De skiljer lite i storlek men vid snitt eller tryck blir de alla gråa eller grålila i färgen. De kan även färga till exempel en stuvning, så att den blir grålila, men det påverkar inte smaken, som är mild och fin. Svamparna hittar man i blandskog och som deras namn skvallrar om, trivs de gärna under vissa specifika lövträd, så som björk och asp. De går att plocka dem mellan juli-oktober.

Som ni säkert redan har fattat, så är det lätt att förväxla dessa svampar med varandra, men det är ingen fara.

 

Det var allt för den här gången.

Trevlig helg, kram!  🙂

Puttes svampskola del 2

Hejsan, nu är det dags för andra delen av min svampskola. Jag började med vanliga gula kantareller och tänkte fortsätta med fler svampar som tillhör kantarellsläktet.  Det finns ett flertal, men tänker bara berätta om svart trumpetsvamp, rödgul trumpetsvamp och trattkantarell, eftersom de är dem jag plockar.

Svart trumpetsvamp:

Hatten är trumpetformad och blir ca 4-8 cm bred med krusig kant som böjs utåt och nedåt. Insidan av hatten kan vara helt svart, brunsvart eller brungrå med små vårtor. Utsidan är grå i olika nyanser, ibland med en blåaktig ton. Den är slät eller har antydan till åsar. Hela svampen är ihålig med tunt kött och blir ca 7-12 cm hög. Den svarta trumpetsvampen går inte att förväxla med några giftsvampar.

 

Den svarta trumpetsvampen är en mycket god matsvamp som även är utmärkt att torka. Den växer i områden nära ek och hassel men finns även i barrskog eller blandskog. Själv har jag hittat dem i blandskog och noterat att de verkar trivas där det både finns mossa och gräs. De kan dock vara väldigt knepiga att se eftersom de ibland är gråbruna precis som vissna löv, så slå på svampögonen och spana ordentligt. 🙂 De går att plocka dem mellan augusti-september.

Rödgul trumpetsvamp:

Hatten är tratt- eller trumpetformad med en krusig kant och ca 4-7 cm bred. Hattens ovansida är sotbrun eller gulbrun med gråa inslag. Undersidan är rödgul till gråblek och har otydliga längsgående åsar. Svampens fot är ihålig och gulaktig eller rödgulaktig. Den blir ca 5-9 cm hög.

Den rödgula trumpetsvampen är en mycket god matsvamp, mild med en fruktig doft, påminner om päron. Den går inte att förväxla med några giftiga svampar. Det går att plocka svampen mellan augusti-september. Den trivs i barrskog, gärna i fuktig mossa.

Eftersom man lätt förväxlar den rödgula trumpetsvampen med trattkantarellen (en god matsvamp) och jag själv inte är 100 % säker på vad som är vad, så använder jag bilder från svampguiden. Foto: Michael Krikorev

Tror dock att detta är rödgul trumpetsvamp, som jag har fångat på bild. 🙂

Trattkantarell:

Hatten är tunn och trattformad  med brun, gråbrun eller brungul färg.Den blir ca 3-7 cm bred. Hattens undersida har glesa, tjocka, grenade, grågula åsar som löper långt ner på foten. Foten är ihålig, gul till gulgrå och blir ca 5-8 cm hög. Trattkantarellen är en mycket god matsvamp. Den trivs i mossig barrskog över hela landet. Dess högsäsong är september-oktober men kan plockas långt in i november.

Ovana svampplockare bör vara lite försiktiga, då det går att förväxla trattkantarellen med toppig giftspindling. Den är dödligt giftig om man inte får vård i tid. Men den ser dock helt annorlunda ut på undersidan eftersom den har skivor istället för åsar. Ett tips är att alltid kolla alla svampar som du har med dig hem, en i taget, ovansida och undersida. Då kan du enkelt utesluta farliga svampar. Är du ändå osäker, släng bort svampen, chansa aldrig!

Till vänster på alla bilder ser du en trattkantarell med tydliga åsar.

Har lagt märke till att det ofta växer gul fingersvamp i närheten av olika kantarellsorter men detta är bara min egen iakttagelse.

Hoppas ni har fått någon hjälp av detta och att ni vågar ge er ut och plocka svamp. Det är så roligt och rogivande. Återigen, var försiktiga, innan ni slänger in svampen i stekpannan. Ni vill ju servera en god och säker svampstuvning. 😉

Svampskolan del 3 kommer nästa vecka. Ha en riktigt trevlig helg, kram! 🙂

Puttes svampskola del 1

Hej, nu är jag tillbaka igen!

Under dessa två veckor har jag hunnit vara ute i skogarna en hel del där jag både har studerat och plockat olika sorters svampar. Nu tänkte jag starta en liten svampskola.

Var kommer mitt stora svampintresse ifrån? Jo, ända sedan barnsben har jag följt med mina föräldrar ut i skogen och plockat svamp. Jag har lärt mig mycket från dem, som i sin tur har lärt sig från sina föräldrar. En del kunskap har jag fått från en svampbok som även Kekki och Piggen har läst många gånger. Men den är inte helt ny, den är från 80-talet, därför har jag även läst på nätet. Svampguiden.com är en bra sida där det står mycket fakta om svampar.

Jag har alltid gillat djur och natur och därför är det verkligen mindfulness för mig att vara ute i skogen och plocka svamp. Att bara strosa runt i den vackra naturen, känna dofterna och höra skogens alla ljud är väldigt rogivande. Jag rekommenderar starkt alla att ta sig tid och gå ut i skogen.

Man behöver inte plocka svamp om man inte gillar det. Man kan plocka blåbär eller lingon. Eller varför inte plocka ris, ljung, kottar med mera och binda din egen dörrkrans.

Är detta absolut ingenting för dig så gå bara en liten sväng i skogen och njut.

 

Du som är sugen på att börja plocka svamp ska få några tips från mig.

Det finns ca 10 000 olika sorters svampar varav drygt 100 stycken är goda matsvampar. Mitt första tips är säkerhet. Som nybörjare rekommenderar jag att du går med någon som har erfarenhet av svampar eller läser en svampbok som du har med dig i skogen. Lär dig några få svampsorter ordentligt till att börja med . Du kan alltid lära dig fler sorter efter hand. Är du inte hundra procent säker, så plocka inte svampen. Det finns en del giftiga svampar och några få är direkt dödliga. Jag kommer att berätta om dessa med text och bild senare.

Som nybörjare kan det vara bra att börja plocka vanliga gula kantareller. De är väldigt goda matsvampar och sällan larvangripna. De går ej att förväxla med giftiga sorter.

Däremot kan du råka få med dig en falsk kantarell, också kallad brandgul trattskivling, men de är inte giftiga.

Om du tittar på undersidan av svampen så ser du att den falska kantarellen har skivor och inte åsar och den är mer orange.

Åsar löper en bit ner på svampens fot medan skivor slutar tvärt under hatten.

Kantarellen växer i barrskog eller blandskog och är vanlig i hela landet förutom i Norrlands inland. Den trivs i mossa och kan ibland nästan vara gömd under den. Hittar man en, kan man titta lite extra runt omkring och lyfta en aning på mossan, så hittar man oftast fler. Kantareller kan man hitta redan i juni och plocka långt in i oktober.

• Fruktkroppen är gul.
• Ovansidan av hatten är slät och har ofta en vågig kant. Den kan bli cirka en decimeter bred.
• Undersidan av hatten är täckt av grenade åsar som löper ner på foten som är slät och avsmalnande. Den kan bli 5-10 centimeter hög.
• Köttet är gulvitt med en aning skarp smak(pepparstark men mildras avsevärt vid tillagning) och fruktig doft.

Jag kommer att berätta mer om olika svampar och ge fler tips en gång i veckan.